bildtgard

Idag var det helg här i Paris och vi tog chansen att göra en liten utflykt längs med Seine tillsammans med Jocelyn och Elodie. Vi började med en guidad tur i Paris moské. Moskéer är alltid oaser av lugn och så även här. Ett litet andhål mitt i stadens kaos med muslimer som låg och tog igen sig på moskéns golv. I Paris har de dessutom haft den goda smaken att öppna ett stort kafé i ena änden av moskén som helt fylls upp av människor lediga dagar som den här. Vi åt kakor och drack myntate i diabetiska mängder.



Sedan fortsatte vi genom botaniska trädgården ned till Seine och följde den lilla bäcken ner till Notre dame. Ungefär halvvägs, i jämnhöjd med arabinstitutet, dansade de folkdanser från Bretagne. Här dansas det varje kväll i veckan under sommarhalvåret - lite olika danser vare dag: Salsa, Tango etc..Supermysigt under öppen himmel alldeles intill ån.

Under en dramatisk himmel stretade era hjältar genom trånga och slitna gränder, förbi nedgångna hus, i jakt på något enkelt ätbart för att stilla vandrarens rivande hunger. Slutligen strandade vi på ett enkelt hak drivet av en eländig Italiensk invandrarfamilj. Här, slutligen, intog vi en fattig måltid bestående enbart av pasta 3 formaggi, pasta med cognacsflamberade räkor, en flaska Chianti, en tarte au chocolat, en Tartuffo och två espresso. Med kurrande magar återvände vi mot vårt enkla nattläger, från vilket vi nu rapporterar.

Agge vid spakarna!
I dag (Agges födelsedag, hur många år är konfidentiellt men på det stora hela är det inte så mycket) var det stor folkfest i Paris. Under parollen "vi bryr oss visst" dansade, sjöng, hoppade och demonstrerade en massa tusentals parisare för alla aidssjukas rätt till bromsmediciner, oavsett land och plånbok.
Tio lastbilar med fyrtio olika band spelade sig från Bastille till Place des Invalides i sex timmar. Smockat med folk, stundtals klaustrofobisk trängsel, men oj vad kul! Snacka om folkfest! Vi konstaterade dock att vi hörde till de klart äldsta i tåget ... hmm ...
Sällskap hade vi av Mathilde och hennes vänner.

Äntligen är min Agge här. Se bara, jag har bildbevis:



Hon dök upp vid åtta igår så vi åt lite sallad och bröd och drack lite vin sedan gav vi oss av ut musievandring. Det var nämligen nattöppet och gratis på alla Paris museer. Vi bestämde oss för att gå till invaliddomen och se på gamle nappes grav. Han låg i en gigantisk kista (stor nog för ett helt regemente) i under en jättestor dome, lite som en kyrka. Det var fullt med folk och hela stället var ljus- och ljudsatt. Fantastiskt mäktigt! Fast jag kunde låta bli att tänka att här har vi en snubbe som avskaffade demokratin och införde diktatur och sedan föresatte sig att erövra helt Europa. Innebär det att vi kommer ha en likadan personkult kring Hitler om hundra år? Sedan gick vi till Rodins museum och tittade på tänkaren och drack te i det nattöppna trädgårdscaféet. Superdupermysigt helt enkelt.

Igår var det inflyttingsfest för en av Jocelyns kompisar och jag var medbjuden. Killen hade köpt sig en 30 kvm stor etagelägenhet i utkanten av 12e arrondisementet för 1.7 miljoner. Dela 30 kvm på två och tänker er själva hur stor lägenhet det handlar om. I princip var det ett barkök på nedervåningen och en säng på övervåningen. Men trevligt var det. Så trevligt att jag glömde fotografera. Ni får istället hålla till godo med ett nattfoto av operan, taget på vägen hem.

Paris tillhör nog de städer i världen som är allra mest stereotypt tecknad. Alla har en mental bild av Eifeltornet, Louvren, Triumfbågen, Notre dame och Sacre Coeur. Det gäller även mig, trots att jag varit här ett par gånger vid det här laget. Det är en bild som i mångt och mycket stämmer, speciellt när man håller sig till centrala staden och längs axeln ut mot triumfbågen. Dax alltså för en liten utflykt till områden där jag aldrig varit förr. Idag gick därför kvällsutflykten till 19e arrondismentet. 19e tillhör de delar av Paris som man nästan aldrig kommer till som turist, helt enkelt för att det mest består av stora hyreshus. Är man trött på gamla ofunktionella, fuktiga, trånga och pråliga (men ack så underbart vackra) kåkar och istället vill ha lite ordning och reda och svenskt raka Åhlénslinjer så är det hit man ska åka. Efter en liten tur genom den rätt trista Buttes de Chaumontparken snirklade jag mig mellan hyreskåkarna ner till något som mest påminde om Hong Kong - kinabutiker och kinarestauranger precis så långt som ögat kunde nå. Ett annat Paris helt enkelt. Det finns ett par stycken sådana - nordväst om chinatown ligger t.ex. Barbés som närmast kan beskrivas som ett nordafrika i miniatyr. Det får jag visa en annan gång.



Jag har redan noterat att skillnaderna mellan Sverige och Frankrike ligger i detaljerna. Som t.ex. att fransmän så gott som aldrig går ut och äter ensamma, inte ens på lunchen (vilket för övrigt är en av Claudes förklaringar till varför Fransmän är så smala: inget småätande vid sidan av huvudmålen som alltid är sociala händelser). Det händer ju däremot rätt ofta i Sverige. I gengäld är det väldigt många som går ensamma på bio - vilket åtminstone jag så gott som aldrig sett i Sverige. En rätt påtaglig skillnad är att bokhandlarna är fulla av människor som sitter, står och t.o.m. ligger ner och läser i böcker och serietidningar. På Fnac - en av de större bokhandlarna, kan man t.o.m. sitta och spilla kaffe över böckerna i bokhandelns café. Som sagt, det är i detaljerna skillnaderna finns.

Söndag idag. Jag tog mig en tur till jardin de plantes, botaniska trädgården, och kände doften av gräs och blommor för första gången sedan jag kom hit. Man tänker inte på det till vardags, men ren luft har en stark lukt (och det är inte den man normalt känner i staden. Jag bifogar lite bilder från stadsrundturen som vanligt.





På kvällen gick jag med Mathilde, som var min fransklärare i Sverige under ett år, och såg en teateruppsättning av Pygmalion av Shaw. Stycket, det vet ni kanske redan, handlar om en känd språklärare som slår vad om att han ska kunna lära en smutsig blomsterflicka allt som krävs för att passa in i Londons societetskretsar. Med tanke på ämnet var det lite svårt att hänga med i franskan i början med mycket gammal fransk slang och en del överklassuttryck, men det tog sig och jag hängde trots allt med rätt bra. Kul att märka att det funkar trots allt. Uppsättningen var i övrigt bra utan att vara supermärkvärdig. Mathilde är madmoisellen nedan som inte vill synas på bild ( Voila, ce qui se passe quand on refuse de se laisser être photographié :-)

De senaste två dagarna har jag spenderat på konferens på institut Pasteur här i Paris. Konferensen hette i översättning ungefär: Människan, konsumenten, djuret - vem livnär vem? Det var ett mycket fullmatat program - 11 timmar igår och 9 idag. Efter så mycket lyssnande blir man lite trög ärligt talat, speciellt som allt var på franska. Konferensen var multidisciplinär fast med en klar slagsida mot antropologi. Som med de flesta konferenser var det blandad kompott. En del presentationer var toppen, andra rätt tråkiga. Jag kommer att minnas presentationen på temat "Har djur en själ?" för att den var kul, Unni Kjearness om djurvälfärd, Jesus Contreras om livsmedel som medicin och naturligtvis Jocelyn om riskperception för att deras var intressanta. Resten kommer jag nog att glömma med tiden. Det bästa med konferenser är inte nödvändigtvis inläggen, utan att man blir så inspirerad att arbeta med sitt eget. Efter jag kom hem igår vid tio arbetade jag därför fram till efter ett på natten och tvingade mig sedan att sova fem timmar innan det började igen idag. Här följer några rätt så tråkiga och intetsägande bilder (det förtjänar att nämnas att Edgar Morin på ena bilden är en av Frankrikes mest kända sociologer - kul att ha sett honom).

Igår bestämde jag mig för att ta mig en tur upp till Montmartre, som ligger bara ett stenkast härifrån. Det är inte många svenskar som vet det men i rak översättning betyder montmartre turistbacken, vilket är ett förträffligt passande namn på den lilla kullen. Här skymtas enbart undantagsvis någon riktig parisare, men det kryllar av sådana som låtsas. Tillsammans spelar turister och låtsasfransmän upp ett litet skådespel om ett mytiskt sekelskiftesparis; med små restauranger med kypare i rutiga förkläden och svart basker; målare med dito basker och skägg, lyckliga prostituerade, studenter som spelar gitarr m.m.. Visst kan man lite elitistiskt fnysa åt skådespelet men det är faktiskt riktigt mysigt. Lite som ett annat, lite närmare och intimare, Disneyland. Se själva:

Mitt intresse för mat är inte enbart teoretiskt om nu någon till äventyrs trodde det. Och för den som älskar mat i alla dess aspekter är det här förstås något av ett paradis. Några kvarter från min lägenhet ligger rue des Martyrs där de små gatubutikerna: boulangerier, patisserier, traiterier och allt vad det heter trängs huller om buller om varandra i en hög av färger och dofter. Där kan man verkligen få utlopp för alla sina gastronomiska lustar.



Idag tog jag mig först en runda in i vinbutiken och plockade en rätt billig,men vacker, flaska rött lantvin. Sedan gick jag till ett grekiskt traiteri och inhandlade tabuleh, börek, tzaziki och grekisk sallad. Nästa stopp var ett patisseri där jag köpte en chokladmoussé och marängbakelse. I butiken intill köpte jag den obligatoriska surdegsbaguetten à l'ancienne. Slutligen en låda Garguinettes, smultronsöta franska jordgubbar. Så här såg det ut när jag kom hem: